Mikael Wiehe är 66 år, men inte känns han gammal. Han är evigt turnerande och ständigt skivaktuell. Nu bjuds vi en slags summering om vad hänt så här långt, musikaliskt och textmässigt.
Här finns agitatorn, (”Hur tänker du då?”), den kärleksfulle livspartnern (”Stjärnorna som föll”) och den desperate bluesmannen (”Om du saknar nån?”) sida vid sida. Musiken varierar sig på samma sätt: texmexigt dragspelssväng, skitig Dylanrock, eftertänksam vispop och så vidare.
Visst, man har hört det mesta förut, men jag smälter ändå för trotset i Wiehes röst, för att han inte ger sig – och kanske allra mest för livsglädjen.
Jag tror inte en sekund att skivan betyder ett farväl från den ytterst produktive Wiehe. Han har säkert redan nya ess i rockärmen. ”The best is always yet to come”, som Dylan sjöng en gång.