Visst stökas det lite. Larmas med gitarrerna och vrålas halvdesperat. Självklart backas det upp av ett dansant och kylslaget trumkomp och de flitiga elektroniska inslagen är så där på gränsen till irriterande vilket i de bästa av situationer kan lyfta en låt till oändliga höjder. Men det brakar ju aldrig loss ordentligt, seismografnålen rör sig aldrig mer än pliktskyldigt. Inte ens i treminuterslåtarna verkar Malmöbandet kunna prestera mer än en uttråkad min och en loj icke-refräng. Gillar du The Cure och tycker att känslor gör sig bäst på insidan kan MF/MB/ vara något för dig.
MF/MB/: Colossus
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.