Maria Eriksson spelade gitarr i den svenska indiepopexporten The Concretes och gjorde under en kort period folkpop med bandet Heikki. Nu har hon lämnat allt vad bandtrygghet och internationell popvärld heter. Här är hon i eget namn. På sitt språk – svenska.
Det är popmusik byggd av drömmar och hård realitet. Opretentiöst och enkelt försöker Maria Eriksson hitta snabbaste vägen till våra hjärtan. Det fungerar inte alltid. Några låtar förlorar riktning och fokus. Andra känns redan efter någon enstaka lyssning som vänner att återvända till.
Ska vi kalla det debut? Strunt samma egentligen. Det känns i alla fall som en början. En början på något som kan bli riktigt viktigt att hålla ögonen på.
