Ludwig Bell säger som det är. Han är en popman som letar närmsta vägen från hjärtat till munnen. Skriver ur sig saker med stora bokstäver. Synd att han inte är lika tydlig i sitt melodiskapande. Där får tydligheten stå tillbaka för naivistiska lekar med sångslingor, på ett Håkan Hellströmskt sätt. Men där det blir charmigt hos en Hellström blir det mest sökt och enerverande hos en Bell.
Ludwig Bells popvärld har attraktionen och kraften. Saknas gör finessen - den här gången.