Texterna! Det är det första som slår mig när jag lyssnar på Lisas första svenska album på sju år. Gripande texter om konflikter och längtan efter försoning, texter som andas desperation och livserfarenhet.
Musiken är vuxenpop av yppersta märke. Lisa har skrivit låtarna ihop med Mattias Torell. Man verkar ha lyssnat en del på Joni Mitchells 70-tal, inte minst när det gäller fräck stämföring. Pål Svenres produktion är självklart snygg, han kan verkligen få en ensemble att skina. Och Lisa sjunger stundtals fantastiskt.
Titellåten, signerad Lisa och Peter Le Marc, kommer att bli en av P4-höstens radioplågor med sin klistriga refräng. Andreas Mattsons vemodiga "Var är du min vän" kan bli en modern visklassiker. Två givna hits, men utan det tuggmotstånd som gör resten av albumet till ett så skönt musikaliskt äventyr.