Aldrig har en Winnerbäck-låt drabbat mig lika hårt redan vid första lyssningen som "Utkast till ett brev". Den har funnits på konsertrepertoaren i ett par år och den stukade sturskheten i både melodi och text gör mig fortfarande rörd när jag tittar på liveklipp på Youtube.
För det är fortfarande i liveversionens avskalade piano- och munspelsvariant den verkligen kommer till sin rätt. När han nu släpper studioversionen är den upphottad med stressiga trummor och studsig bas och en hel del av den så drabbande direktheten går förlorad.
Men det är fortfarande en av Winnerbäcks bästa låtar någonsin, och för tillfället talar väldigt mycket för att nya albumet "Hosianna" kommer att bli en mycket trevlig bekantskap.