En sådan som rundar av och summerar ett album, storslagen och lång, över sju minuter, både vemodig och euforisk och med en refräng som utgör hela albumets credo: "Mänsklig värme, snälla kom närmre, 37 grader är allting som behövs".
Det finns bara en hake. Den inleder albumet.
Efter en sådan start låter singeln "Everybody hurts" och de andra välpolerade poppärlorna liksom små och fåniga. Men de växer.
Orden sprutade ur Markus Krunegård på solodebuten "Markusevangeliet" och han jämfördes med Jakob Hellman. Sedan sprutade låtarna ur honom och han släppte två spretiga album på samma dag.
Den här gången har han sansat sig, samlat sig och skrivit en rad nästan löjligt klistriga refränger. En rolig resa är hela albumet, pinsamt personlig och rörande allmängiltig på samma gång, från Stockholm via Nevadaöknen och Narvik till Paris.
Till sist måste förstås Krunegård återvända till platsen där allt började, den han skulle bort ifrån, tillbaka "till spårvagnen & jantelagen, tillbaks till Promenaden".
Han sjunger om mamma och pappa och dottern i barnvagnen och det blir också en Riktig Avslutningslåt. Den handlar om Norrköping. Markus Krunegård är hemma.
Fredrik Kylberg