“Var realistisk, kräv det omöjliga” skrev de franska studenterna på Paris husväggar under revolten 1968. Att budskapet 35 år senare skulle anammas av denna politiska popdrottning känns alldeles naturligt. Stundtals sker orerandet i form av den karakteristiska falsettsången som vi är vana vid, andra gånger aspirerar den forna First Floor Power-sångerskan på utmärkelsen som Sveriges egen Gil Scott-Heron. I sin beatpoesi förklarar hon att det är dags för en förändring, att låta kvinnorna bära världens ledartröjor och det känns så lekande lätt. Förändring? Ja, varför inte. Det må vara ett spretigt album rent genremässigt men budskapet håller allting sammankittat. Och revolutionen tackar för sitt soundtrack.
Jenny Wilson: Demand the impossible!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.