Det sparsmakade och svulstiga kommer och går. Indiearenarock med en botten av svensk melankolisk monotoni. Långsamt växer sig musiken starkare. Fredrik Okazi Bergströms kraftfulla trumspel griper tag. Samtidigt tynger andra delar ner, det uppstår en kamp för att undvika det alltför segdragna. Det slutar vid något som inte blir helt förlöst.
I are droid: The winter ward
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.