Supermusikalisk, melodisäker, och influenser från alla möjliga musikaliska håll inbakade i arrangemangen. Multimusikern och Chicagosonen Andrew Bird gör lätt kammarmusikbesläktad indiepop som på ett ytligt plan kan verka vara enkel och direkt, men som kan öppna upp sig och avslöja ett lager av olika musikaliska idéer och korsade melodiska vägar. Det här är inte hans bästa skiva, men han har en väldigt hög lägstanivå. Inget blir mindre än lyssningsvärt.
Mattias Ahlén