Bara en dryg månad efter att Green Day sparkade igång sin albumtrilogi med "Uno!" rullas fortsättningen ut. Skiva nummer två har beskrivits som garagerock och visst, om The Boppers är din definition av garagerock är det en helt korrekt beskrivning på den här helt oinspirerade och tillrättalagda smörjan. Jag har svårt att greppa hur ett av tvåtusentalets mest genreöverskridande och ambitiösa punkband kan nöja sig med att prångla ut sån här livlös och fullständigt menlös musik. Låten "Fuck time" låter till exempel som en paralyserad version av skräpfilmsstjärnan Edith Masseys fläskiga sång "Big girls don't cry".
Green Day: Dos!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.