Skramlig, brötig och avig väller musiken fram från Graham Coxons senaste soloskiva. De renare tongångarna kanske sparas till Blurs återförening? Men man kan faktiskt hitta lite melodislingor därinne och Coxons charmiga dialektala talsång funkar fint, i alla fall ett tag. Ju mer plattan drar sig mot slutet och ju fler ljudexperiment Coxon hinner igenom så känns resultatet spretigt och hafsigt hopplockat, som om låtarna har samlats på hög och nu släpps utan urskiljning. Bäst är faktiskt inledande snabba och intensiva "Advice".
Graham Coxon: A + E
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.