Initiativet – ett gott sådant - till ett samarbete mellan sångarna från Norrköping och Linköping kom från Henrik Bergion. I inledningen ledde han de båda körerna som inramade publiken med Schütz dubbelköriga ”Jauchzet dem Herren”, där rummet i sig och dess möjligheter till kommunikation och effekter blev ytterligare en komponent i upplevelsen. Även Mendelssohns solida ”Richte mich Gott” är koristiskt tacksam. Här var sångarnas diktion och vårdade terser påtagliga.
Musikaliska Sällskapets Kammarkör uruppförde ”Das Karussell” av David Swärd, ett spännande stycke som lekte med sch-ljudet och lät ackordbildningarna gå i och ur varandra. Kören var dock så koncentrerad på att sjunga rätt att klangen inte kultiverades utan ibland blev något spretig.
Lite tryggare framstod det när Östgöta Kammarkör lät Schönbergs ytterligt konstfulla ”Friede auf Erden” bölja fram. Några enstaka gälla toner hade mindre betydelse än att Lundgren lugnt och förtroendeingivande byggde stycket och gjorde det angeläget genom att krama ur det en myckenhet av dynamik och dramatik.
Men bäst lät körerna tillsammans! Även om klangen förvisso var storslagen så blev den aldrig svulstig, karaktären av kammarkör behölls. Kvällens höjdpunkt var Frank Martins ”Mässa för dubbelkör”, som i stället för att reduceras till stiliserade mässatser blev till böner från levande och bultande hjärtan. Allt var balanserat och väl intonerat, det sjöngs med värme och innerlighet och det lät fantastiskt bra. De låga mansstämmornas stillsamma pondus i Gloria-satsen – ljuvligt!