Från cabaretmelodier till Abba-arrangemang. Från nedlagda dansbanor i Norrland till det ljumma vattnet i Söderhavet. Frida Hyvönen tar ut svängarna ordentligt på denna sin tredje "riktiga" soloskiva. Hon skickar vykort från en stor värld och hon besjunger sin farmors minne. Allt med samma intensitet och vilja att nå fram.
Frida Hyvönen är inte de små gesternas kvinna. Hon har förmågan att vara både teatraliskt intensiv och flanerande bakåtlutad på samma gång. Men när hennes sångers känslor inte biter då blir de stora gesterna så smärtsamt tomma. Då blir Frida Hyvönen mer irriterande än inbjudande. Och stora musikaliska anspråk faller platt till marken. Tur då att de mer utpräglade poplåtarna, med singeln "Terribly dark" i spetsen, och att de mer intima stunderna fungerar bättre. Då uppstår rörande möten med en sångerska som vägrar vara ljummen, medel och förutsägbar.