Emil Jensen är välformulerad som alltid. Oftast intressanta iakttagelser om livet. Det finns en del politiska inslag om integration och osminkad kritik mot alliansen. Tobias Fröberg har producerat begåvat och sparsmakat.
Men problemet är Emils röst. Han låter som en lite vilsen vikarie i mellanstadiet. Man tappar snabbt fokus, får träsmak och tittar ut genom fönstret. Det saknas någon slags grundpondus framifrån. När Emil läser den briljanta dikten ”Samma värld” händer något. Skulle vara intressant om han kastade noterna överbord och spelade in ett rent diktalbum någon gång.
Fotnot: Emil Jensen spelar på Sagteatern i Linköping 2 december