Det vore lätt att kalla detta för en bagatell. Men det vore aningens fel. För även om anslaget är lätt så finns det djup i texterna som Christopher Owens berättar. Lite som i det Girls som han spelade med.
Annars är "Lysandre" mer en klassisk kille-med-gitarr-skiva. Roligt och samtidigt lite irriterande är att många av sångerna är så korta att budskapet knappt hinner nå fram. Men jag tror att det är ett lurigt försäljarknep. Du måste helt enkelt lyssna flera gånger för att haja vad du tror att det handlar om. När jag har gjort det så har jag i varje fall ett par, tre favoritsånger. Lättsamma titelspåret är en färgstark berättelse om en bekantskap i Frankrike. "Doo-wap!" och "A broken heart" skulle kunna vara en poetisk blinkning till Leonard Cohen.