Någon har tryckt ner wail-knappen i botten. Och sjutton spår senare är jag inte så lite trött på alla sönderhuggna strofer, röstglidningar och nasala uttryck. Någon annan har lekt loss med samplingsmaskinen. Och efter lika många sånger undrar jag hur skivan låtit om riktiga instrument fått tala. Det spelar ingen roll vilka röstresurser Christina Aguilera besitter, vilka känslor som besjungs eller vilka kompositioner som skrivits. Någon har kört en ångvält genom arrangemangen och därmed punkt.
Christina Aguilera: Lotus
Foto: Heidi Gutman
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.