Chan Marshall har nog aldrig gjort en riktigt dålig skiva. Det finns en finess och en medvetenhet som säkrar kvaliteten. Om det inte är spännande berättelser så är det spännande musikaliska lösningar.
Men den här gången är det tyvärr tråkigt oftare än det är kul. Många av sångerna bara svischar förbi och ger absolut inga avtryck alls.
Samtidigt finns det ett par elektroniska stycken som ger nya intryck av Cat Power. Inledande "Cherokee" växer ut till en överraskande intensitet där tekniken blir till stor hjälp att få fram budskapet. Och "Always on my own" är så ensligt vacker att jag ryser. Något spår till är precis så briljant som hon egentligen kan. Men det räcker inte. Det här är Cat Powers sämsta platta och jag undrar om hon riktigt förstår det.