Tydligen ska Caroline af Ugglas ha haft väldigt kul I studion med sina skickliga musikantkompisar. Hon säger att det lattjades med många olika instrument i en kreativ miljö utan självklara ramar. Visst, det kan nog höras, men ibland har musikerna det roligare än lyssnaren i andra änden. Problemet är att kasten mellan progg, soul och rock saknar en tydlig röd tråd. Det blir ett gäng infall som kastas upp i luften och hamnar lite överallt på golvet. Någon bit här och där funkar bättre än andra, till exempel stuffiga öppningsspåret ”Jag har katten”
Caroline af Ugglas: Jag har katten
Foto: JESSICA GOW / SCANPIX
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.