Om ett uppträdande i På spåret är ett tecken på att vara folkkär har Britta Persson lyckats med det. Ännu mer så kanske det blir efter sångerskans senaste skiva som fullkomligen osar P3:s spellista. Denna hennes fjärde fullängdare är mer tillgänglig, mer avslappnad och hemtrevligare än tidigare alster. Kanske ligger en del av igenkänningsfaktorn i de åttiotalsinfluerade obligatoriska syntharna som ännu en gång möter lågmäld pop. Resultatet är tveeggat, danspopen svänger onekligen men när den bombastiska inramningen möter Perssons röst överskuggas hennes stämma och blir platt och intetsägande.
Britta Persson: If I was a band...
Foto: Märta Thisner
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.