Det har hänt en del sedan albumdebuten 1993. Det som från början var lekfull jazzpop med glimten i ögat har sjunkit ihop och blivit allt gråare. Känslan är att sångaren och gitarristen Bo Sundström med åren har erfarit saker som fått honom att mogna och få nya insikter om livet. Men ens musik behöver inte per automatik gå samma väg. De glimtar av vackert vemod som från början kompletterade buset, har tagit över för mycket. Och då blir det tyvärr för tråkigt och lamt.
Bo Kaspers Orkester: Du borde tycka om mig
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.