Konsert
CCCC
The Temperance Movement
Backstage, Linköping, 22/3
Bluesen som genre är inte direkt känd för att premiera nyskapande – traditioner och historia är snarare vad som eftersträvas. Hur gör då helt nya bluesband för att skapa sig ett namn och få en publik?
En variant är att göra som förbandet, The Graveltones, och fylla sin blues med så mycket rå primalenergi att de fullkomligt pulvriserar sin omgivning. Trummisen gör våldsamma överfall på sitt trumset och det är ett under att allting står kvar spelningen ut. Samtidigt svänger det konstant, och bandet är det i särklass bästa som stått på en scen i Linköping i år.
Ett annat alternativ är The Temperance Movement, som har bluesen som stomme i sin väldigt amerikanska rock. Bandet var ett av 2013 års mest hyllade, och besökte Linköping på deras första utlandsturné. Att döma av publiktillströmningen gjorde bandet ett bra intryck vid förra besöket – publiksiffran torde vara det dubbla.
Sin utveckling till trots känns The Temperance Movement mer jordnära den här gången. De skulle kunna vara vilka vanliga killar som helst på gatan. Tillsammans skapar de dock ett sväng som är allt annat än vanligt, vilket lyfter de låtar som inte är helt spännande på skiva. ”Ain’t no telling” är ett ypperligt exempel på detta – bandet tvingar fram något ur låten som får hela Backstage att dansa.
The Temperance Movement presenterar en del nytt material, som huvudsakligen pekar djupare ned i den amerikanska myllan som mycket av deras musik härstammar ifrån. Under andra halvan av spelningen går bandet bort sig i sig själva något, men de reser sig igen mot slutet och går hem som vinnare.
Fortsätter deras utveckling som den gjort under det senaste året är det ingen tvekan om att de kommer att bli riktigt stora. Då spelar det ingen roll att de spelar musik som är så långt från trendig som det går att komma.