För det är flera gånger som just det ordet dyker upp i hjärnan när jag lyssnar. Det är Freddie Wadlings röst som liksom skär sönder allt på ett magstarkt, magiskt sätt. Men också musiken snittar sönder möjligheterna till en lugn stund. Captain Beefheart nämns som en inspirationskälla. Blues och den tydliga ambitionen att tygla det ostyriga. Ingen låter som Blue For Two. Det räcker gott så.
Roland Klinga