Det här är klassisk pop/rock som har sina rötter i 1960-talet. Det till och med låter som om allt var producerat det klassiska året 1965. Tänk Kinks, Rolling Stones eller The Who. Alltså inte särskilt innovativt från detta Los Angeles-band. Men attans så bra är det. Det är så himla snyggt gjort och med så väldigt mycket kärlek. Det låter verkligen som om man jobbat extremt mycket för återskapa ett sound. Fast trots allt detta så måste jag slå fast att vinsten är sångerna i sig. Här vibrerar det fram mer än en handfull sånger som bygger upp bilder av sommar, blommor och skönhet. Och de är inte hörda tidigare. Mysigt.
Allah-Las: Allah-Las
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.