Det är tre år sedan förra skivan. Tre år kan vara en ocean. Byter man dessutom musikidentitet under tiden, då är det knappast samma karriär längre. Smålänningen Alexander Durefelt gjorde telecaster-driven amerikanskt klingande rockmusik på sin debutskiva. Nu gör han dramatisk maskinpop med stora gester på uppföljaren. Det är kompetent och snyggt in i detaljerna. Det låter bra. Och tråkigt. Temperamentet är ljummet. Alexander Durefelts teatralt uppspärrade blick söker vår uppmärksamhet men den lovar vad sångerna inte håller.
Alexander Durefelt: Electric Mile
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.