Tyvärr är det också den låt som Dynazty nu bygger karriären på och de som införskaffar "Sultans of sin" på grund av den kommer att förbryllat klia sig i huvudet.
Bilden av Dynazty som ett åttiotalssniffande pudelband med tonartshöjning i sista refrängen stämmer nämligen inte med den mycket mer substansfyllda musik de spelar. Det handlar istället om mogen och tung vuxenhårdrock av tidigt nittiotalssnitt som följer amerikanska Giant tätt i hasorna. Ett par ballader för mycket och avsaknad av riktiga brottarrefränger sänker betyget något.