Den blandade konsertpubliken och tidiga konserttiden (kl 17) var också tecken på att detta var ett evenemang för hela staden. Mycket folk hade också tagit sig till den gigantiska lokalen i gamla lokverkstaden invid Göta kanal.
Lokkverkstan har en närmast sakral prägel med sin rymd och vackert ljusinsläpp högt uppifrån. Svarta tyger draperar en vägg och dämpar ljudreflexer. Men akustiken är ändå svår, framförallt för tung, elektrifierad musik.
Konceptet med ryktbara Fläskkvartetten i denna häftiga lokal lät spännande, men i praktiken var det lite trögstartat och svårt för ensemblen att hitta känslan och nå fram med uttrycket i sitt spel till en sittande publik där många hade långt avstånd till scenen.
Men intensiteten steg under konsertens gång. Även ljudbilden förbättrades (eller var det att öronen vande sig?). Likafullt var det de lugnare låtarna med mer luft och mindre bastryck, som lämpade sig bäst.
Gruppens musik är ju ofta mycket atmosfärisk, som stämningsskapande grunder eller ljudmiljöer. En del av det som spelades var också musik från film eller teater. Det fungerade bra i industrirymden.
Men jag saknade ofta en solist eller en figur ovanpå eller framför bakgrunden.
Det var en viss brist på variation. Detta förstärktes väl också av att en stråke saknades. Här framträdde tre av fyra (ingen altfiol). Med slagverkare Christian Olsson var ensemblen en sannskyldig kvartett.
Olsson var för övrigt en klangmässig krydda med både gitarrspel, dansande triangelrytm och något skimrande som liknande glasharmonika (?)
Mot slutet tog man ut svängarna mer. Det karakteristiska öset med förvrängd och hes celloklang fick många att igenkännande börja röra sig med musiken.
LARS H JONSSON