Att man klarar sig utan en Bert Karlsson som drar i tåtarna, att man överlever även när inte kameramännen finns runtomkring. Det är nu man ska se om formatet och låtmaterialet fungerar även till "vardags".
Nya kullar Fame Factory-deltagare trycker på och det är långt till nästa melodifestival. Kanske kan man överleva sommaren med alla stadsfestivaler och liknande, men hur går det sedan?
Nja, det kan gå. Kanske inte som popduo, där har jag svårt att se både arena och målgrupp, men Fame är ju även ett dansband och där tror jag möjligheterna är större.
På Vätternfestivalens lördagskväll gör gruppen ett bra framträdande. Man kompas av ett svängigt och tight band och Magnus Bäcklund och Jessica Andersson passar ypperligt tillsammans. Både vad gäller utseende, röster, attityd och personkemi verkar paret vara som gjort för varandra.
Men låtarna...herregud, vad är det för låtar ni sjunger? Tredje klassens standardschlager. Totalt intetsägande sånger som man glömt i samma sekund de tonar ut.
Som schlagerartist behöver man inte skriva sina egna låtar, men man ska brinna för de som man väljer att sjunga. Och jag tror inte Fame skulle gå i döden för någon av de låtar de framför under lördagskvällen.
Möjligen med undantag för melodifestivalvinnaren "Give me your love", som Fame å andra sidan har fått riktig, riktig kläm på. Urladdningen i slutet är ruggig och kan knappast ha lämnat någon i publiken oberörd.
Och vid närmare eftertanke kanske Fame ändå har en framtid. Med tanke på hur många gosedjur som kastades upp på scenen i Motala kanske duon är redo att stjäla pojkbandens publik nu när dessa går i graven ett efter ett.TOBIAS PETTERSSON
Bra framträdande men lättglömda låtar
DET ÄR NU det svåra börjar för Fame. Efter en snitslad bana där stationerna har hetat Fame Factory, Melodifestivalen och Eurovisionschlagerfestivalen är det nu dags att visa att man klarar sig på egen hand.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.