Men när Style går på scenen som sista band på årets Vätternfestival avslöjas det brutalt vilka talanglösa sopor de tidigare artisterna har varit.
Det är klasskillnad, både på låtmaterial, karisma och framförande. Och då snackar vi ändå om låtar som delvis skrevs av osnutna tonåringar och framförs av medelålders personer som inte stått på en scen på åratal. Vore jag Fame skulle jag packa ihop och lägga ner verksamheten direkt.
Style öppnar med "Heaven No. 7" och sedan radas hitsen upp. "Fantasi", "Rider omkring", "Vill ha dig". Publiken kan vartenda ord och sjunger med. Christer Sandelin stormtrivs och far omkring som ett yrväder med ett stort leende som täcker hela ansiktet. Han kör ett medley på sina gamla låtar "Jag tror hon inte vet", "Luften darrar" och "Den hon vill ha (det är jag)". Han hoppar runt på scenen, är rapp i mellansnacket och sjunger med sån glöd att man häpnar. Kan det verkligen vara samma Sandelin som för ett decennium sedan köpte hushållspapper istället för toapapper för att folk inte skulle fatta att han gick på toan som vanliga dödliga?
Tommy Ekman drar två nummer ur sin solokatalog - "Hänger utanför din dörr" och den mäktiga och vackra "Det är vi som ska älska ikväll". Gigi Hamilton hjälper till med sången och verkar nästan lika lycklig som Sandelin.
Jag funderar på om det bara är nostalgi som får publiken att trivas men inser att så inte är fallet när jag ser mig omkring. Många som sjunger med i texterna var inte ens födda när låtarna släpptes. Regnet vräker ner, men vem bryr sig? Vem kan undvika att stå kvar och jubla när man hör slagverksexplosionen i "Bubblar", eller Sandelins slowmotion-sång i "Ögon som glittrar"?Jag trodde det absolut inte innan lördagskvällen, men Style i Motala är det bästa jag sett på en svensk scen i år.TOBIAS PETTERSSON
Bäst på scen i år
HÄR HAR MAN i tre dagar tittat på Fame Factory-fjantar, coverband, singback-nollor och annat löst pack så man till slut nästan tror att det är så svensk popmusik ska låta. Själv har jag blivit så avtrubbad att jag började tycka att Jill Johnsson var riktigt bra.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.