Och som östgöte är förväntningarna givetvis högtflygande när blåsorkestern heter Saabs musikkår, solisten är pilot Magnus Bäcklund, och den bakre jetmotorn utgörs av kören Koruso.
Konserten som är uppkallad efter Freddie Mercurys svanesång "The show must go on" är en tvåtimmars överflygning över Queens låtar, där tyngdpunkt har lagts på att blanda självklara hits med sånger som visar på Queens ofantliga artist- och kompositionsbredd.
Den som förväntat sig flamboyanta scenutstyrslar, androgynsvulstiga poser eller Mercurys knivskarpt expressiva röst, riskerar att gå bet. Det här är ingen omöjligheternas boxningsmatch mot rockens giganter.
Bäcklund rockmurrar betydligt mer än originalet och är stilmässigt försiktig. "Queen must go on" handlar om att - förvisso troget originalversionerna - kombinera sånger och arrangemang och leverera från tårna till valthornen, men att göra det på ett personligt sätt.
Med kör, kompband, solist, blåsorkester och dansare är kombinationsmöjligheterna närmast oändliga, och man lyckas fantastiskt väl med att ge samtliga utrymme, att hitta nya spännande sammansättningar och att anpassa låtval så att varje kombination - solist och blås, kör och kompband, solist och kompband, och så vidare - känns naturlig för sitt ändamål.
Charleston möter rock, möter opera, möter ballad. Och kör, blåsorkester, solist, dansare och kompband möter sin publik. Jag slås av körens röster som duettpartners, musikkårens snyggt följsamma tongångar, och Bäcklunds alltmer öppna scenspråk, avslappnade mellansnack och röst som okonstlat rör sig utanför rockrivigheten.
Och nog sjutton lyfter det. När Bäcklund, kör, orkester och komp trakterar Bohemian Rhapsody i ett publikavkrävt omtag, då är det ingen tvekan om att Queens synthesizer-fria hits fortfarande når oanade höjder.