Gång på gång är det ett jag som talar till ett du. Jaget i texterna är alltid ett svällande subjekt medan duet är ett krympande objekt vars uppgift det är att kretsa kring jaget och forma sig efter hens vilja. Trots att novellerna handlar om relationer är den enda sortens kärlek som uttrycks en sjuklig form av självkärlek. Den saken är kanske tydligast i novellen ”Kontakt”, en novell i form av en kontaktannons där jaget ägnar fyra sidor åt att berätta om sig själv, för att i sista meningen meddela att hen söker ”dig som har ett skrotupplag”.
Några noveller går mig helt förbi och jag fattar ingenting medan andra är små mästerstycken som träffar helt rätt. Bäst är spegelnovellerna ”Till min make” och ”Maken” där parterna i ett kraschat äktenskap för ordet i varsin novell. Här håller Emma Asp upp en spegel som gör att jag som läsare till sist ser förbi novellernas absurda yta och kliver ner i bokens universum.
Som helhet är ”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte” en välkomponerad novellsamling skriven av en stilist som jag önskar ett omfångsrikt författarskap.