Countrysångaren John Prine gick bort för snart två år sedan.
Böcker
Erik Bergin
”Efter Trump – En reporter personliga berättelse på plats i USA”
Hoi Förlag
Ingen har som countrysångaren John Prine skildrat den amerikanska arbetarklassens öde och vedermödor. Det är snart två år sedan han gick bort och efter sig lämnade han en skatt av vackra och djupt mänskliga sånger om USA:s djupa orättvisor.
I klassikern ”Hello in There” sjunger Prine om ett åldrande par som med sorg blickar tillbaka på sitt liv. De tänker på hur de miste sin älskade son i Koreakriget, men kan inte längre minnas vad det var han dog för. Arbetsgemenskapen på fabriken där de jobbar värmer fortfarande, men de känner sig bortglömda, ensamma och osedda i sitt eget Amerika.
”Paradise” handlar om misären i spökstaden med samma namn i Kentucky, där den kvävande stanken och den kalhuggna nakna jorden är allt som finns kvar efter att kolgruvan bommats igen. ”Sam Stone” berättar om en dekorerat Vietnamveteran som knarkar bort sig själv och sin familj i morfinmissbruk till följd av att han stympats i kriget. I en av Prines sista sånger gestaltar han poetiskt just missbrukets förödande följder. Den gripande ”Summer’s End” handlar om en morfar som tar hand om sin lilla dotterdotter att ha förlorat hennes mor till opioiderna, en alltför vanlig verklighet för alltför många amerikaner.
Det eskalerande opioidmissbruket skördar varje år tiotusentals amerikanska liv.
”Opioidkrisen” kallas den katastrof som inte minst dragit fram över mellersta USA sedan mitten av 1990-talet. Läkemedelsföretag har aggressivt marknadsfört starkt beroendeframkallande smärtstillande mediciner som en ”lösning” på fattiga och oförsäkrade amerikaners hälsoproblem. Det har lett till ett utbrett och förödande missbruk. I dag är drygt två och en halv miljoner amerikaner beroende av opioider och omkring 45 000 dör i överdoser varje år.
Det är en grund för det missnöje mot den politiska makten och myndigheterna som ännu växer i USA. Amerikansk arbetar- och medelklass har i praktiken inte fått reallöneökningar på årtionden och fyra av tio amerikaner är i dag så kraftigt belånade eller fattiga att de inte klarar av en oförutsedd utgift på tre svenska tusenlappar.
Hemlösa sover på gatorna efter staden Detroits konkurrs 2013.
Värst är situationen i det som kallas ”Rostbältet”, de delar av nordöstra och mellersta USA som tidigare gjorde sig rika på gruvnäring och tillverkningsindustri, men som fått se fabrikerna flytta utomlands och gruvhålen fyllas igen. Den amerikanska ekonomin är inte mindre dynamisk än att det skapas nya arbetstillfällen också i de delarna av USA, men problemet är att arbetskraften är för outbildad för att kunna ta jobben. Fattigdomen går i arv, en collegeutbildning kostar mellan 200 000–400 000 kronor per år, en omöjlighet för arbetslösa eller ens arbetande amerikaner att finansiera åt sina barn. Utbildningarna har dessutom blivit åtta gånger dyrare sedan 1990 och helt offentligt finansierade college har ingen sett till på 50 år.
Erik Bergin var tidigare USA-korrespondent för Svenska Dagbladet och har också varit verksam som journalist på Corren.
I sin debutbok ”Efter Trump” (släpps den 21 januari) berättar Svenska Dagbladets förre USA-korrespondent Erik Bergin, tidigare medarbetare på Corren, om hur han själv under bevakningen av valet 2016 fick slåss för att få pengar till att resa utanför demokratfästet New York och se jättenationens politiska mångfald. Många av oss minns just hur svenska korrespondenter vaknade till veckan innan valet och reste ut till de nya Donald Trump-väljarna och anade att det som inte skulle kunna ske var på väg att hända.
Erik Bergins debutbok "Efter Trump".
Reportageboken redogör för hur amerikanernas förtroende för politiker, myndigheter och institutioner har varit dalande under de senaste 30 åren. Förtroendet började mätas i slutet av 50-talet och de högsta nivåerna uppmättes under den republikanen Ronald Reagans åtta år som president på 80-talet. Han var inte bara populär hos de egna, över hälften av Demokraternas väljare hade stort förtroende för honom, något sådant har ingen senare president varit i närheten av. Reagans samlande kraft handlade kom att ena amerikanerna i en patriotisk föreställning om USA som frihetens och demokratins bastion i världen i en tid då halva mänskligheten levde under kommunistiskt förtryck. Hans stora skattesänkningar ledde till låg arbetslöshet och inflation samt högre tillväxt.
Ronald Reagan 1982.
Ronald Reagan förklarar sin ekonomiska politik 1981.
I sin bok har Erik Bergin rest till olika delar av USA och talat med människor om Trump och tiden efter hans presidentskap. Vi får träffa några av de 75 miljoner Trumpväljare som inte stämmer in på svenska nidbilder av dem, som den utbildade och beresta medelklass som förtvivlat ser hur samhället faller sönder omkring dem eller de aktiva i det en gång så starka transportfacket Teamster som tidigare alltid stött Demokraterna, men nu röstar på Trump.
Trumpväljare i New Hampshire under valrörelsen 2020.
Erik Bergin beskriver hur affärsmannen Trump sedan tio år tillbaka använt sitt kändisskap och sina stora ekonomiska tillgångar för att undergräva sina politiska motståndare. Bland annat drev han på ryktet om att den tidigare demokratiske presidenten Barack Obama inte var född i USA, vilket tvingade denne att offentligt visa upp sitt födelsebevis.
Barack Obama.
När Trump vann valet 2016 stod han mot demokraten Hillary Clinton, en kandidat som inte ens var populär inom det egna partiet. Att hon dessutom var under två FBI-utredningar gjorde inte saken bättre. Clinton begick också misstaget att kalla en stor del av väljarna ”deplorables”, ”bedrövliga”, och syftade just på den typen av väljare som Demokraterna har förlorat och måste vinna tillbaka.
Hillary Clinton
Sedan 1990-talet har den vita amerikanska arbetarklassen rört sig högerut och röstar republikanskt. Det kan vara svårt att se hur de kan gynnas av lägre skatter och offentliga utgifter, men det handlar också om kultur- och moralfrågor och vilket samhälle de vill leva i.
Donald Trump inspekterar tänkbara murar i Kalifornien 2018.
Donald Trump i Arizona under valkampanjen 2020.
Erik Bergin skriver om hur minoritetsväljarna är avgörande för Demokraternas framgångar, inte minst de spansktalande amerikanerna som i mycket högre utsträckning röstar på Demokraterna än på Republikanerna. Det har gjort att partiet senast kunde vinna den tidigare republikanska delstaten Arizona. Den illegala invandringen, som Trump har försökt stoppa med sitt murbygge, gynnar Demokraterna på så vis att de illegala migranternas barn automatiskt får rösträtt när de föds i USA. Samtidigt har Republikanerna hittat strategier för att försvåra för minoritetsväljarna genom att skärpa kraven på giltiga id-handlingar för att få rösta eller se till att vallokalerna ligger strategiskt placerade långt från dem.
Donald Trump gjorde stora framsteg med att vinna minoritetsväljarnas röster i valet 2020. Han är inte minst populär bland amerikaner med asiatisk bakgrund.
En brist i Erik Bergins bok är att han missar hur Trump, trots beskyllningar om att vara sexist och rasist, i senaste valet vann väljare bland både minoriteter och kvinnor. I själva verket tappade demokraten Joe Biden väljare i båda grupperna och vann endast sympatisörer bland vita män. När amerikanska medier följde upp varför visade det sig att de nya Trumpväljarna också ville ha mindre invandring, var emot aborter och upplevde att de har fått det bättre ställt och lättare att hitta arbete genom Trumps nationalistiska ekonomiska doktrin ”America First”.
Joe Biden.
Eftersom det amerikanska valsystemet är indirekt är det elektorer som väljer presidenten. Delstaterna har olika många elektorsröster beroende på hur folkrika de är och det är det systemet som gör att Trump kunde vinna valet 2016, trots att han fick tre miljoner färre röster än Clinton. Erik Bergin skriver att en klar majoritet av de amerikanska väljarna vill ha bort elektorssystemet och att Republikanerna är mer positiva till det än Demokraterna.
Richard Nixon.
Samtidigt kan man fråga sig hur USA skulle kunna hålla samman om Kalifornien och New York skulle diktera politiken i helt annorlunda delstater. Det är Demokraternas problem, inte bara har partiet misslyckats med att hjälpa människor ur fattigdom, det attraherar inte heller väljare bland dem som den gamle republikanske presidenten Richard Nixon kallade ”the silent majority”, de många konservativa sydstatsborna. Inom det som egentligen är en minoritet ryms de omtalade ”högerkristna” en brokig grupp väljare i det så kallade ”Bibelbältet” som förs samman och drivs av vissa gemensamma frågor.
Religionshistorikern Karen Armstrong har forskat om den kristna högerns växande inflytande i det amerikanska samhället.
Religionshistorikern Karen Armstrong har visat hur USA:s aktiva kristna blivit en allt större maktfaktor under de senaste hundra åren. Det amerikanska samhället var betydligt mer sekulariserat då än nu. Den utvecklingen gör att Texas nyligen infört en synnerligen restriktiv abortlagstiftning och ytterligare tolv delstater står för dörren. Utah och Louisiana vill helt förbjuda abort och i Iowa driver de högerkristna nu en process för att få abortförbud inskrivet i delstatens grundlag. De konservativa domarnas majoritet i Högsta domstolen tyder också på att abortmotståndarna även där kommer gå segrande ur den juridiska striden. Erik Bergin konstaterar att Demokraterna på något vis måste blidka och möta den växande religiösa och moralkonservativa väljargruppen, annars kommer partiet omöjligt att kunna vinna val framöver.
Unga abortmotståndare demonsterar utanför Högsta domstolen i Washington.
Ett bidragande skäl till att Biden vann valet 2020 var att många republikanska väljare röstade in sina företrädare i Kongressen, men hellre lade sin röst på Biden än Trump. Men det är också ett problem för Biden som har svårt att få igenom sin politik när Senaten domineras av Republikanerna som i kommande val också ser ut att vinna Representanthuset. Erik Bergin skriver att valet därför egentligen inte var någon seger för Demokraterna.
George Pataki.
Jeb Bush.
Här finner vi den verkliga tragiken i den amerikanska politikens utveckling. Skickliga, kunniga och hedervärda republikanska politiker som New Yorks tidigare guvernör George Pataki eller för den delen Jeb Bush, har blivit omöjliga i ett parti som tagits över av Trump och hans supportrar. Republikaner vågar inte gå emot Trump, de som gör det hotas och manövreras ut på olika vis. Trump har vägrat att erkänna Biden som vinnare av valet och fortsätter också efter stormningen av Kapitolium att hävda att han blev snuvad på segern, ett sätt att underminera hela valsystemet. Dessutom har han satt i system att tillsätta lojala valministrar ute i delstaterna och två av tre av dem är också övertygade om att Trump egentligen vann valet 2020.
Trumpväljare stormar Kapitolium den 6 januari 2021.
Donald Trump visar upp Washington Post efter att Senaten frikänt honom från två riksrättsanklagelser i februari 2020.
Mycket tyder på att det blir en republikansk president 2024. På återseende Mr Trump!