Emanuel Swedenborgs flygmaskin.
Böcker
Gunnar Elfström
”Jag tror att jag hamnat i himmelriket – berättelser om Linköping”
Dibb förlag
För eftervärlden är Emanuel Swedenborg främst känd som mystiker, teolog och religiös visionär, han har beskrivits som andeskådandets motsvarighet till Carl von Linné. Men innan Swedenborg drabbades av en livskris och började utforska det himmelska var han en framträdande svensk naturvetenskapsman och ingenjör. Han konstruerade tillsammans med uppfinnaren Christopher Polhem saltverk i Bohuslän, slussar i Trollhättan och en torrdocka i Karlskrona. Swedenborg skisserade också flera tekniska uppfinningar, bland annat en ubåt, ett maskingevär och en universalmusikmaskin och 1716 presenterade han en ritning på en ”Machine att flyga i wädret”, det vill säga ett flygplan!
Att en modell av Swedenborgs flygmaskin återfinna i Stiftsbibliotekets kuriositetssamling är talande med tanke på just flygets betydelse för Linköping. Där är den i sällskap med bland annat 3 000 år gamla egyptiska reliefer, drottning Maria Eleonoras tofflor samt en himmels- och jordglob från 1700-talet.
Den här typen av fyndiga detaljkunskaper presenterar kulturhistorikern Gunnar Elfström i den nya boken ”Jag tror att jag hamnat i himmelriket” som samlar 125 av de 800 krönikor han genom åren skrivit i Corren om stadens historia. De stora förloppen binds samman med de små människornas perspektiv, samlingens titel är ett citat av Bruno Bäckstedt som tillsammans med sin hustru Elly och deras två barn Berit och Ulf sommaren 1950 flyttade från den gamla enrummaren på Läroverksgatan med kallvattenkran, kakelugn, vedspis och torrdass till ett rymligt och bekvämt nybyggt radhus på Vallmogatan med en liten trädgård med plommon- och päronträd.
Läroverksgatan.
Vallmogatan 1950.
Vallmogatan.
Texterna är samlade under olika teman som kronologiskt skildrar hur det moderna Linköping växer fram. Mest intressant är Elfströms redogörelse för 1800-talets enorma urbanisering. När Correns grundare Henrik Bernhard Palmær återvände som 37-åring till Linköping 1838 bodde de 4 500 invånarna i små trähus. Det var en konservativ stad där litet av tidens liberaliseringar hade börjat verka. Även om tidningen rent politiskt inte alltid stått för framsynthet kom den som ny kraft tillsammans nygrundade Sparbanken och Östgötabanken att driva på både närings- och kulturliv.
I Rhyzeliusgården låg Correns första tryckeri 1841-1843.
Elfström beskriver också hur andra centrala funktioner etablerades, som skolorna och framför allt järnvägen. Efter stambanans etablering 1872 växte Linköpings befolkning med 75 procent på bara 20 år!
Statens järnvägars bangård i Linköping 1889.
Linköpings järnvägsstation.
Mångfaldigt prisade författaren, etnologen, museimannen, hedersdoktorn och antikvarien Gunnar Elfström är skicklig med fakta och detaljer, som när han påminner oss om att det faktiskt fram till mitten av 1860-talet rådde totalförbud för rökning på Linköpings gator. Men ibland blir han för redovisande, bildfattig och försiktig i sina skildringar av det förflutna. Jag antar att Elfström vill undvika spekulationer och vidlyftigheter, texterna är förstås ursprungligen disparat skrivna, men ofta saknas den sammanbindande analysen som gör att vi bättre förstår linjerna från det förflutna till samtiden. Här går skolorna isär, själv tycker jag att just det är historikerns uppgift.
Gunnar Elfström.
Gunnar Elfströms nya bok "Jag tror att jag hamnat i himmelriket".
Hans starkaste texter skildrar det gamla Linköpings armod och misär, hur det tidiga 1800-talets stora plåga var det omfattande tiggeriet på gator fyllda av skit från människor, kor, grisar och hästar. Då som nu beboddes staden av både oproportionerligt många rika och fattiga, staden är trots samhällsutvecklingen fortfarande av landets mest segregerade, men någon slutsats om det drar inte Elfström.
Tommy Steele besöker Roxtuna 1958.
Tommy Steele uppträder i Linköping 1958.
Tommy Steele skriver autografer 1958.
Mest berättarglädje uttrycker han när han skriver om när den egna ungdomens stjärnor gästade staden, som när Tommy Steele uppträdde på Roxtuna fängelse 1958 och förde 6 000 ungdomar i Sporthallen ”så nära himmelriket de bara kunde önska sig”. Också tungviktsmästaren Floyd Patterson besökte sommaren 1960 de överraskade internerna på Roxtuna och kom tillbaka till Linköping 1964 för att ta en sväng förbi Cloetta och sedan bli affischpojke för chokladbiten Mancos. Och så får vi inte glömma sångaren och bandyspelaren Gösta ”Snoddas” Nordgren som 1952 med hiten ”Flottarkärlek” ryggen uppträdde för ett fullsatt Arbis och slog publikrekord med 6000 besökare på Folkets Park, något som exempelvis inte Abba kom i närheten av 1975.
Floyd Patterson i Sporthallen 1964.
Floyd Patterson skriver autografer i Sporthallen 1964.
Floyd Patterson skriver autografer i Sporthallen 1964.
Snoddas skriver autografer i Folkets Park 1952.
Snoddas på kondis i Linköping 1952.