Trädgårdsföreningens restaurang stod färdig i juni 1881. Den ritades av ingenjören Rudolf Ström. På bilden ses sannolikt krögaren Alida Broman omgiven av sin personal.
Böcker
Stina Nilsson Bassell
”Den blå gardinen”
Lumenos förlag
Virginia O. Franzén
”Släkten följa släktens gång”
HumTek
I höstas firade vi den kvinnliga rösträtten i Sverige, en milstolpe och startpunkt för det moderna svenska samhället. Det är därför intressant att inte minst litterärt utforska hur svenskans situation förändrades när hon fick politisk makt.
Norrköpingsförfattaren Stina Nilsson Bassells historiska roman ”Den blå gardinen” utspelar sig på 1860-talet. Vi får följa Olga och Helga som växer upp på det skrämmande fattighuset vid Stångån i Linköping. En dag när de sliter i Trädgårdsföreningens grönska möter de en fin herreman från Norrköping, Herr Alreik. Han lägger märke till deras flit och ber dem komma att bo och arbeta hos honom på Himmelstalunds herrgård (verklighetens Anders Alreik donerade mycket riktigt hela gården till barnhemmet Gustavianska barnhuset 1865) i stället. Här sätts de genom att arbeta fria som unga kvinnor och upptäcker i överklassmiljön ett på många vis rikare liv, inte minst alla de böcker (ständigt refereras till viktig kvinnolitteratur, bara romanens titel för tankarna till Agnes von Krusenstjerna) som ryms i det rymliga biblioteket. Men så bevittnar Olga just där, gömd bakom den blå gardinen, ett fruktansvärt brott och misstänks själv vara inblandad i det…
Himmelstalunds herrgård 1917.
Stina Nilsson Bassell återskapar i stort (kvinno)livet i Östergötland för över 150 år sedan på ett trovärdigt vis, kvinnans underordning gör sig gällande rörande frågor som fosterfördrivning. Det utbredda armodet i både Linköping och Norrköping, från fattighus till spinnhus, gestaltas liksom tidens idéer om individens frigörande och myndiggörande. Men historisk fiktion är svårt och egentligen är mordkomplotten överflödig i vad som hade kunnat vara en renodlad gripande klassisk kvinnoskildring i Moa Martinssons anda.
Moa Martinson inspekterar hagelbössan.
Stina Nilsson Bassell hamnar ibland snett i tiden vilket leder till små, men väl irriterande anakronismer. Exempelvis beskrivs mordutredaren P. M. Larsson som ”Östergötlands Sherlock Holmes”, problemet är bara det att Arthur Conan Doyle skrev om den excentriske mästerdetektiven först i romanen ”En studie i rött” 1887, alltså långt efter den tid då ”Den blå gardinen” utspelar sig. Vid ett tillfälle associerar samme polisman till titeln på William Shakespeares komedi ”Mycket väsen för ingenting” (1600), men den översattes till svenska först 1847 och sattes upp första gången i Sverige 1869. Det är inte sannolikt att ens en beläst östgötsk kommissarie i mitten av 1800-talet hade kommit att tänka på den, även om Shakespeare faktiskt spelades för första gången just på Egges teater i Norrköping där ”Romeo och Julia” (1597) sattes upp 1776.
Norrköpingsförfattaren Stina Nilsson Bassell är aktuell med den historiska romanen "Den blå gardinen".
Stina Nilsson Bassells "Den blå gardinen".
I Virginia O. Franzéns självbiografiska roman ”Släkten följa släktens gång” tar vi ett kliv framåt i tiden, även om den tar sin början redan på 1870-talet. Det är en slags familjekrönika som följer tre generationer kvinnor och tar avstamp i en fattig kuskfamilj på Valla gård i Linköping. Virginia O. Franzén utgår från sig själv och beskriver framför allt hatkärleken till sin mor Alice som följde samma klassmönster som tidigare kvinnor i släkten (därav referensen till den danske diktaren Bernhard Severin Ingemanns psalm ”Härlig är jorden” (1850) i titeln), det vill säga att få att utomäktenskapliga barn, inte kunna ta hand om dem och att leva i flyktiga relationer med män.
Mangårdsbyggnaden på Valla gård i Linköping.
Den övertygade socialdemokraten och butiksbiträdet Alices strävan är, som för så många andra unga (arbetar)kvinnor, att dra nytta av sin sprudlande livslust, höga klackar och ”långa snygga ben” och göra en klassresa genom att gifta upp sig, men hon finner sig själv till slut bitter och övergiven som (i princip) ensamstående till två döttrar. Besvikelsen leder till våld mot (framför allt) den äldsta dottern Ida (Virginia), eskapistiska solresor och blöta utekvällar med väninnor samt relations- och sexmissbruk med ständigt nya män och ”plastfarsor” i hushållet. I sin egen längtan efter frihet förminskar hon och försöker hindra sin dotter från att lyckas, att på egna ben och akademisk strävan göra det sociala avancemang hon själv inte förmådde eller berövades.
Virginia O. Franzéns "Släkten följa släktens gång":
Kanske drevs Alice av det filosofen Hannah Arendt kallade banal ondska, att göra ont genom att lyda auktoriteters förmaningar utan att själv reflektera eller ta ansvar. Hon, själv övergiven vid födseln, ville helst inte vara mamma alls, men tvingades efter eget huvud och oförmåga att finna sig i situationen och följa ”socialtanternas” påbud.
Filosofen Hannah Arendt 1969.
Virginia O. Franzén fångar de sociala och psykologiska processer som formar och deformerar människor. Bitvis är det väl långdraget, men ger perspektiv på hur klassamhället också långt efter rösträtten utstakar människoliv och hindrar den frihet som Olga och Helga fick se på Himmelstalunds herrgård…