Golnaz Hashemzadeh Bonde skriver om moderskapet i sin nya bok "Naturliga beteenden".
Böcker
Golnaz Hashemzadeh Bonde
"Naturliga beteenden"
Författare: Golnaz Hashemzadeh Bonde
Wahlström & Widstrand
I svenskan finns inte moderskapet som verb.
Mamma är något man blir, inte något man gör.
Vi pratar inte om att mödra, om att bli mödrad.
Mamma, ett generöst substantiv.
Ett begrepp man tilldelats bara man burit och fött ett barn.
Ett ord som sviker barnet."
"Naturliga beteenden" börjar i ett kejsarsnitt men gestaltar en trasig generationsresa om moderskapets inneboende förpliktelser ur ett övergivet barns perspektiv. Kan en mamma helt utan konsekvenser låta bli att se, och älska sitt barn till trygghet och självkänsla? Det här är en berättelse om hur ett barn anpassar sig trots att både situationen och relationen är dysfunktionella.
Vi får aldrig veta när eller hur, men att barnet i boken, Lily, som ung vuxen klipper banden till sin mamma. Ett sådant uppbrott kan aldrig genomlevas utan skuld och skam som följeslagare. Lily som är inledningens blivande mamma hade trott att det var möjligt att bara ersätta det förflutna med en framtid.
I Lilys barndomsvärld full av känslor som inte får synas och höras, får vi se hur hon, vi vet inte hennes ålder, brottas med att förstå sin situation och klara sig på egen hand. Mamman är en osynlig regissör som ställer fram rekvisita, jobbar natt och sover när Lily går till skolan. När Lily kommer hem har hon redan gått till jobbet igen. I samma höghus finns grannen Gunilla som enda utomstående livlina trots att också hon finns i dysfunktionalitetens klor.
Lilys kropp både vet och inte vet att det inte borde vara så här. Språket och frågorna vävs fram att det gör ont på riktigt, vartannat kapitel tar oss till barndomens övergivenhet. Bredvid den vuxna Lily finns hela tiden pojkvännen Marcus, han som kommer från villaidyllen med somrar i skärgård, vintrar i fjäll och kompisgäng att höra ihop med. Han representerar det friska, det för Lily overkligt orättvisa. Att Marcus har föräldrar som lärde honom tryggheten utan att han ens fattar det stör Lily. Hur kan man ens uppskatta något om man alltid haft det?
Det välmenta rådet hon fick av någon terapeut på Centrum för ätstörningar en gång i tiden, om att ”lita på det friska ögat”, blev ett självutplånande rättesnöre i det vuxna skådespeleriet. Hon skulle leva sitt liv genom att göra som de andra. Som de friska.Marcus familj skulle kunna förstå, om de bara förmådde spetsa till själens kompass några lager inåt; Lilys ömtålighet och vassa kanter hade förmodligen en djupare story. Trots att Marcus på alla sätt försökte regissera deras liv till vanlighet förblev dörren till Lilys friskhet helt stängt. Hon var inte med.
Golnaz Hashemzadeh Bonde låter läsaren direkt ställa sig på en existentiellt ömtålig punkt i sin tredje roman på tio år. Liksom i sina tidigare böcker "Hon är inte jag" (2012) och "Det var vi" (2017) ges läsaren här en inbjudan att möta sig själv genom den Andre. Samtidigt uppstår ett allmänmänskligt fönster för reflektion kringunderförstådda förväntningar på vad det är att vara en normalfungerande människa. Vad förändras när människor formas i upplevelser av krig, exiltillvaro, utanförskap, övergivenhet eller fattigdom?
Golnaz Hashemzadeh Bonde är aktuell med "Naturliga beteenden".
Hashemzadeh Bonde ger i sina böcker röst åt de dolda koder som subtilt särskiljer människor från varandra. Genom kontrasterande livsvillkor belyser hon skarpt och edukativt privilegiet det faktiskt är att vara en inkluderad människa som tas på allvar av sin omgivning. När kroppen fastnat i ovärdighet och marinerats i osynlighet går det inte att bara sudda bort.
"Naturliga beteenden" aktualiserar på ett briljant sätt hur beroende vi alla är av att bli burna som barn för att sen själva förmå bära både oss själva och våra egna barn. Det finns ingen perfekt barndom, men att det finns barn som inte får kärlek och trygghet är en viktig påminnelse som dröjer sig kvar.
När lille Jack föds är mamma Lily rädd för sig själv, alla skavande frågor får nytt liv. Tänk om hon som alltid bara funnits på nåder och blivit bortstött nu inte skulle kunna mödra sitt eget barn? Vi får ana att det nyfödda barnet och Marcus mamma Nettan kan bli Lilys möjligheter att låta barnet inuti få läka och leka igen.
"Mamma" behöver inte förbli ett ord som sviker barnet.