Wasp levererade på topp

1987 släppte Wasp livealbumet ”Live...In the Raw”, en titel de inte kunnat leva upp till på många år.

Foto: Effie Trikili

Linköping2016-08-06 11:37
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Wasp

Betyg: 3

Anledningen till att Wasp alltid låter fantastiskt bra live är en av branschens sämst bevarade hemligheter: förinspelade inslag. Och då menar jag inte bara motorsågar, pianon, orglar och orkestrerade stycken, utan bakgrundssång och även delar av Blackies leadsång.

De ljudproblem som pågått hela dagen på stora scenen fortsätter även under Wasps spelning och bandet tvingas inleda konserten som en trio. Gitarristen Doug Blair visar sig stå bakom scenen utan ljud i plankan. Och det är faktiskt här som Wasp lever upp till sin 29 år gamla albumtitel. Ett rått och äkta liveband utan tekniska hjälpmedel. Det är fantastiskt. Det låter givetvis långt ifrån perfekt, men det låter härligt äkta och Blackie Lawless visar att han faktiskt kan sjunga riktigt bra på egen hand. Tyvärr går de förinspelade bakgrunderna igång senare under konserten vilket leder till en steril känsla. Av någon märklig anledning körs mot slutet av konserten även ”Hellion/I Don't Need No Doctor” och delar av ”Chainsaw Charlie” äkta live, ställda mot de precis spelade och plastigt framförda ”Crazy” och ”Heaven's Hung in Black” låter det bara konstigt, särskilt i den sistnämnda låten där det förinspelade spåret sprakar av distorsion.

I övrigt bjuder bandet på ett lite väl kort framförande där några fler klassiker kunde ha fått ta plats. Men jag väljer att ta med mig insikten att Wasp faktiskt fortfarande kan vara ett ruffigt liveband och hoppas att det dyker upp några klipp från konserten på Youtube så att jag kan få uppleva det igen.