När intervjuproffset Malou von Sivers pappa dör kan hon öppna källardörren till sin egen svåra barndom – och berätta som det var. Pappan slog sina barn, tog in dem i förrådet där mamman inte hörde och slog… Kanske för att skorna stod slarvigt i hallen. Kanske för att någon tappat en gaffel.
Om detta svarta, detta sår som ärvts i generationer, berättade hon för första gången i sitt Sommarprogram 2016.
Nu fortsätter hon sin mission att försöka förstå både sig själv och sin pappa och varför han handlade som han gjorde. Och därmed försonas. Och hon gör det genom att skriva sig bakåt i sin egen familjs historia.
”Mitt hjärtas oro” är del 1 i en planerad trilogi. Men: Detta är en roman, alltså en påhittad historia där hon utgått från sina riktiga anfäder, är hon noga med att påpeka.
I centrum står von Sivers farfar, som här får heta Axel Silversjö. Miljön är förra sekelskiftet i Stockholms och Uppsalas burgnare kretsar.
Även lille Axel misshandlas av sin far – som dessutom pressar honom att ta över familjens företag. Han växer snart in i rollen som direktör, gifter sig konventionellt, får två söner… och slår dem. På samma vis. Historien upprepar sig.
Men så kommer vändningen, förlösningen – kärleken. Axel finner den hos den unga studentskan Sara i Uppsala. Hon är ensamt barn, väl omhuldad av pappa litteraturprofessorn och mamma författaren. I deras hem är det varmt, middagsbordet har många gäster och samtalen flödar.
Axel får ett nytt liv, en andra chans med Sara. Hur det slutar i ny dramatik, och var Malou von Sivers pappa kommer in ska inte avslöjas här. Axels två första söner däremot, de flyttar med sin mamma och vill inte ta i Axel med tång.
Genom hela romanen skymtar Hjalmar Söderberg, tidens omdebatterade storstjärna, som delade unga och gamla. Sara förmår Axel att läsa ”Den allvarsamma leken”, Söderbergs roman där mannen slits mellan sin hustru och en annan kvinna. Precis som Axel.
Hjalmar Söderberg dyker till och med upp själv i flera scener, inte minst då han håller föredrag i Uppsala och de äldre förfasar sig över hans moraliska förfall.
Det är ett djärvt grepp – charmigt och roligt. Söderberg ger tidsfärg och inbjuder till diskussion om kvinnans roll och utrymme i samhället. En elegant blinkning till ”Doktor Glas” (Söderbergs roman om läkaren som begår mord) sätter lite sköna myror i huvudet på läsaren.
Men greppet är också farligt, jämförelsen med en sådan briljant mästare som Hjalmar Söderberg blir förstås övermäktig för en debuterande romanförfattare. Om än mogen och genomarbetad som få.
Malou von Sivers är född 1953 och journalist med egna intervjuprogrammet ”Malou efter tio”. Hon startade Nyhetsmorgon i TV4 med Bengt Magnusson, har intervjuat Ingmar Bergman, Yoko Ono och många människor som gått igenom trauman. Hon fick Stora journalistpriset 2014.
Här visar hon att hon också är en habil berättare. Hon klarar att hålla intresset vid liv (även om 315 sidor är några för många i min smak) och skapa en familjehistoria med flera oväntade krokar.
Dock är det något som inte riktigt hugger tag på djupet i den snyggt vävda sagan. Jag tror att jag har svårt att få ihop den bitterljuva kärlekshistorien i söderbergsk sekelskifteston (fiktionen) med den förfärliga barnmisshandeln som växer till en arvssynd (verkligheten). Möjligen knyts de trådarna ihop i nästa del.
Till sist: Jag tycker mycket om Malou von Sivers attityd, som är undrande och inte dömande. Efter det här kommer jag att se ”Malou efter tio” med lite nya ögon. Vilken livsresa! Well done.