Tungt gung inför gles publik

Det är en späckad musikkväll i Linköping och det mest okända alternativet drar den publikmässiga nitlotten med mager uppslutning. Trots att det är här som den bästa musiken framförs, i alla fall om ni frågar mig.

Linköping2014-03-03 10:37
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

KONSERT

CCCC

Riddarna, Spiders och Oblivious

Konsert & Kongress, Backstage

Fredag 28/2

Arrangören Gaphals konkurrerar till och med med sig självt då Asta Kask som numera släpper skivor hos dem spelar på annan tillställning några hundra meter bort.

På Backstage bjuds en välkomponerad afton med klara musikaliska sjuttiotalskopplingar men där banden ändå skiljer sig markant från varandra.

De allt bluesigare hemmapojkarna Oblivious inleder och gör det som vanligt bra. Bandet har funnit en formel som fungerar med korta spelningar, varierade låtar och en sprudlande energi.

Spiders är något av det rivigaste Sverige har att erbjuda inom garagerocksvängen. Så även denna afton, även om publikens blyghet aldrig vill släppa. Bandet gör så gott det kan för att alstra energi på scenen men utan gensvar från publiken blir det svårt. Låtmaterialet är däremot ypperligt och de två nya låtarna som spelas lovar riktigt gott inför framtiden.

Det är när Riddarna börjar spela som kvällen tar fart. Den egensinniga powertrion har ett monotont driv som biter tag i fredagströtta psyken. De pulserande basgångarna synkar med hjärnvågorna hos publiken, huvuden börjar gunga och humöret stiger. Det är Queens of the stone age utan macho-attityd fast på svenska, eller ett B52's med bara män. Popmusik på allvar, på syra. Drivande trummor och en fast pumpande bas bakom en sprucken ångestriden stämma lockar oss närmare scenen. Bandets inlevelse och naturliga charm ser till att vi står kvar där.