KONSERT
CCCCC
Kammarmusik
Malin Broman, violin och viola samt Simon Crawford-Phillips, piano
Wallenbergsalen, Linköping, 26/1
Det här var i sanning något alldeles extra! Broman och Crawford-Phillips hade satt samman ett enastående fint program, och det fanns en sällsam närvaro och nerv i deras samspel.
Brahms klarinettsonater tillhör det yppersta inom kammarmusiken, och magin finns kvar i hans egna versioner för viola och piano. Detta är en gammal mans verk; knappast ifrågasättande eller utforskande, mer av bekräftande och en stilla auktoritet. Vilken bedrift av Broman att spela viola och violin under samma konsert! Den som inte berördes av hennes och Crawford-Phillips spel i Andantet saknar hjärta i kroppen…
Jag hade kunnat bearbeta intrycken från Brahms i en vecka, men direkt därpå var det dags för nästa omtumlande upplevelse: Poulencs violinsonat, där han visar en annan sida än den jag tidigare lärt känna.
Men trots att musiken är allvarlig och ganska sorgsen – och bitvis överjordiskt vacker – är den inte svårlyssnad, han är lika mån som alltid att nå fram. Jag tror inte att musiken är något som amatörer klarar att få fason på, Broman och Crawford-Phillips spelade däremot underbart!
De tre intelligenta och intagande romanserna av Clara Schumann gjorde skäl för namnet. Crawford-Phillips målade med breda drag och kromatik, Bromans fiol glödde. Som avslutning kastade de båda klangkonstnärerna sig in i Brahms geniala G-dursonat med en tydlig och otålig riktning framåt, något som resulterade i ett förtätat framförande.
Jag var nästan andfådd efter två timmar utan transportsträckor och där varje ton var betydelsefull. En fantastiskt haltfull och strålande konsert, som visade kammarmusiken från sin allra mest angelägna sida!