Den första konserten i säsongens Crusellserie var ett ambitiöst program med tre orkestersviter inramat av musik av Dmitrij Sjostakovitj. Dennes inledande version av barockmusik av Scarlatti kan väl ses som en tidig och mindre betydande övning i neoklassisk stil.
Betydligt mer mogen är hans andra pianokonsert som avslutade kvällen. Men även detta är ett verk med viss pedagogisk anpassning. Tänkt att vara tillgängligt och spelbart även för oprövade pianister.
Det är musik med stor energi och rytmisk kraft, ibland i udda 7-takt. Kanske springer han ifrån sig själv på några ställen men det lugnar sig i en mjuk och lyrisk andra sats; ovanligt romantisk.
Med fin precision och distinkt spel tolkade Franscisca Skoogh och orkestern denna kontrastrika konsert. Här finns inslag som nästan uppsluppet anspelar på – och kanske parodierar - både det militäriska och det cirkusartade.
Det passade bra i relation till som det fanns mer av i programmet med Anna-Lena Laurins expressivt målande och jazzinspirerade svit Cirkus, och Robert Kurkas svit runt berättelsen om den tappre soldaten Svejk.
Kurkas musik kunde ibland erinra om Sjostakovitj. Där fanns också något av Kurt Weill.
Men verket hade även en klart egen ton av dramatik och oväntade melodiska figurer.
De täta musikavsnitten varvades med inläst text ur Jaroslav Haseks roman. Tobias Almborg från Östgötateatern stod för detta. Hans östgötska dialekt passade fint till Svejks grovkorniga skämt och frejdiga humör.
Melanie Bonis orientaliska svit var kanske kvällens vackraste men också den mest oförargliga och behagfullt anpassade. I linje med det sena 1800-talets föreställning om den ljuva och sagoskimrande orienten.
