En studentorkesterfestival är som ett universum av musik. Storamäktiga fixstjärnor, stjärnor som plötsligt exploderar, nyföddastjärnor, falnande och döda stjärnor.
Studentorkestrar är svåra att jämföra eftersom de spelar så olika.Men klarast lyste Tongångarne, Lithe Gråhs och Blås i en klass för sigmed både spex storbandsjazz och studentikost.Deras storlek hade betydelse, men det både Tongångarne ochLithe-orkestrarna har som lyfter dem lite över de övriga är spex ochfläkt, balett och musikalitet .
Tobias Lundqvist och Malin Carlsson i Tongångarne var oslagbara somsångare. Rolling on the railroad var ett av festivalens bästa nummer.
Skalärmusikkåren, Stockholm, var bäst i jazz och swing-klassen tackvare sångduon Emma Johansson och Gustav Larsson. De hade det därriktigt jazziga 30-40-tals suget i sina röster. Samma sug hördes närKajsa Waléng sjöng i Glasblåsarna.
TT hade både fagott och australiensisk didjeridu i sättningen.Beatrix Brugger från Schweiz måste vara modig som hade med fagottenvärd 140 000 kronor i festivalmyllret.
Självspelande piano
Savolaxorkestern bjöd på bland annat cello och fiol och lät som ettsjälvspelande stort mekaniskt orkesterinstrument. En pärla var PiaAlapeteris solo på reseskrivmaskin Hermes i Leroy Andersons "Thetypewriter".
Promenadorquestern, Stockholm, en gång en av de vassaste har återigen börjat vakna till. Snart kanske Zambezi låter som förr
Finska Humspvakar har också växt till sig i volym och spel men på bekostnad av spexandet.
Rysskönaste musiknumret på SOF var estniska Popsids skönt ochrockigt blås i engelsk kolgruveorkestertraditon. Det var nästan så attcigarettändarna kom fram.