Konsertrecension
Hov1
Betyg: 4
Hugo Parkfestival, Norrköping
Lördag 27/7
Rakt igenom en enda stor musikfest. Noel Flike, Ludwig Kronstrand, Dante Lindhe och Axel Liljefors Jansson som utgör Hov1 tvekar inte. Unga, självsäkra och tar för sig. Hela vägen.
De spiller ingen tid, exakt klockan 21.30 rullar storbildskärmen igång. Strax står de redo att ta emot en fullsmockad gräsmatta. Varenda biljett är tagen, Hov1 har under sina ganska få år på musikscenen hittat en bred skara av fans. Först ut är ”Vindar på Mars” från senaste plattan som kom i år. Redan från första ton är publiken fastnaglad. Hov1 behöver inte anstränga sig, men gör det ändå på sitt lite nonchalanta men charmiga sätt.
Givetvis blir det ett skrålande till ”Mandy Moore.” Och så fortsätter det hela konserten ut, det är inga toppar eller dalar utan bara en enda rak sträcka av leverans. Ljudet är bra, ljuset snyggt. Livecam och pyroteknik spetsar till. Men nu när Hov1 är på plats vore det fint att som publik få en genuin upplevelse. Ibland blir det lite som på rutin. Som individ i den stora skaran vill man få det där som bara talar till mig, till oss, som just är där denna kväll.
I ”Gudarna från Västerbron” hymlar de inte om sin egen kraft. För deras storhet ligger i att vara melodiöst popiga, med inslag av soft rap, som fylls av texter där både känslor, nostalgi, glädje och hat får plats. Många kan nog känna igen sig i lite förbjudna texten i ”Gift.” I ”Horntullsstrand” backar Veronica Maggio upp och vrålen från publiken är öronbedövande. Avslutet blir fint med ”Hon dansar vidare i livet.” Ja, många dansar vidare efter denna upplevelse.