Det började med Bartok, vars "Kontraster för klarinett, violin och piano" ju innehåller varierade och komplexa rytmer, bland annat robust dans och läckert filigransarbete.
Darius Milhauds "Svit för klarinett, violin och piano" har mycket av uppsluppen rytmik, en del hämtad från jazzen och brasilianska danser. Och Stravinskijs "Historien om en soldat" bjuder polyrytmik, främst i den sats som heter "Soldatens violin". Men här finner man också muskulös marsch, yster dans och - i det parti som kallas "Tango-Valse-Rag" - en rad välorganiserade spralligheter.
I dessa nummer visade trion upp ett alldeles lysande spel och samspel; jag vill kalla det en mästerlig uppvisning.
I två verk musicerade en duo. Mozarts violinsonat i e-moll, tillkommen under Paris-vistelsen på 1770-talet och just efter moderns död, har en sorts ödslighet som är gripande.
Därför kommer det oväntade durpartiet i andra satsen som en sådan lisa; detta är nästan ett schubertskt drag!
Så Schumanns "Fantasistycken" (op 73) för klarinett och piano - ett verk från 1849, ett år då tonsättaren enligt omgivningen var instabil men då han själv ansåg sig "verksam och lycklig". Det är fråga om mycket vacker och uttrycksfull musik, och tolkningen var, vill jag påstå, ömsint.
Vilken härlig konsert!
Per Olov Backman