Klockan är strax före sju. Det är över en timme innan fredagens konsert ska börja. Linköpings sporthall är redan full. Full av förväntans- fulla människor i olika åldrar från olika delar av landet.
Folk står i små klungor och pratar, andra sitter på golvet och nynnar på kluriga Lars Winnerbäck-texter och blickar bort mot scenen.
Varför tycker ni att Lars Winnerbäck är så bra?
- Han tycker om sina fans och bryr sig om sin publik. För några minuter sedan gick han fram och kramade oss, såg du inte det? säger Matilda Rödin.
Viktor Lind och Peter Nilsson är två andra inbitna Winnerbäck-fans. De har åkt hela vägen från Udde- valla.
- Jag trivs så bra på hans konserter, jag känner mig så hemma på dem. Det beror på människorna, stämningen, allt, säger Viktor Lind och fortsätter:
- Och så tycker jag om att han inte har blivit känd via media.
- Han sätter ord på det man känner, säger Peter Nilsson.
Anna Ottosson älskar också Winnerbäcks musik. Hon är här med pojkvännen Erik Johansson som helst lyssnar på hårdrock.
- Men jag tycker att Lars Winnerbäck är ganska bra också. Vi är från Växjö och är här för första gången.
Ska ni ut och festa sen då?
- Ja, men vi har inte bestämt var än, säger Anna Ottosson.
Rebecca Faresjö sitter på golvet och delar hörlurar med kompisen Helena Bergman.
De lyssnar på Lasse-låtar, eftersom de vill repetera texterna innan han går ut på scen.
- Lars Winnerbäck fick mig att börja spela gitarr. Nu försöker jag mig på att skriva egna låttexter också, säger Rebecca Faresjö.
Strax efter klockan åtta står han där på scen i egen hög person. Fotoblixtrar lyser upp den varma hallen som små ilskna fyrverkerier. Applåderna är öronbedövande.
Ivana Vukadinovic