Jöback får slita för den riktiga julkänslan

"Peter Jöbacks vinterkväll är proffsig och bra, men den gnistrar inte och lyckas aldrig krama om mitt hjärta helt och fullt", skriver Mats Willner om kvällen i Saab Arena i Linköping.

"Peter Jöbacks vinterkväll är proffsig och bra, men den gnistrar inte och lyckas aldrig krama om mitt hjärta helt och fullt", skriver Mats Willner om "En vinterkväll med Peter Jöback".

"Peter Jöbacks vinterkväll är proffsig och bra, men den gnistrar inte och lyckas aldrig krama om mitt hjärta helt och fullt", skriver Mats Willner om "En vinterkväll med Peter Jöback".

Foto: Lukas Eriksson Melander

Linköping2023-12-03 21:51
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Julkonsert

En vinterkväll med Peter Jöback

Med: Peter Jöback, Nike Sellmar, som vann Idol förra året och kören Get up soul choir.

Var: Saab Arena.

Publik: 2 700.

När: Söndagen den 3 december.

Längd: 110 minuter.

Betyg: 3.

Du har med dig 2000-talets mest hyllade och spelade julskiva i Sverige, men någonstans på vägen – trots ett vintrigt vackert och inbjudande landskap utanför arenan – så får julkonserternas okrönte kung slita för den där riktiga känslan vi alla så gärna vill uppleva.

Peter Jöbacks vinterkväll är proffsig och bra, men den gnistrar inte och lyckas aldrig krama om mitt hjärta helt och fullt.

Det har passerat 14 år från kvällen, när jag fullständigt knockades av Peter Jöbacks turné med "Jag kommer hem igen till jul" för första gången. Den skrev, på något sätt, om hela min musikaliska karta av julkonserter och lyfte den så annars traditionella genren till en helt ny nivå i en alldeles lagom kostym i konserthallar.

Att fylla stora arenor kräver så mycket mer.

Jag vill gärna ha glitter, tomtar, granar, julklappar, ljus och ett och annat påhittat snöfall. Det hör till tiden. Det hör till konserterna, som gärna får vara mer av extra allt tillsammans klassiker från då till nu under vår julmånad, men den här kvällen får vi nästan inget alls av det. Det är lite synd för det är ingen tvekan om eller tvivel kring Jöbacks kvalité och kapacitet.

Han är allra bäst när han blir personlig och bjuder in publiken till låtarna med historier från sitt liv då och sin vardag idag nu. 

Kvällen är en smula trevande till en början, men lyfter i den första duetten i ”Frihetsklockan" tillsammans med Nike Sellmar. Det är en cover på Bob Dylans ”Chimes of freedom” – vackert översatt av Tomas Andersson Wij. Det är ingen jullåt i ordets rätta bemärkelse, men i en tid av oro och krig landar den likt av smekande snöfall hos oss.

Precis som duetten i "Gå inte förbi" också.

Vi blir serverade en handfull av säsongens verkliga klassiker i "Ave Maria", "Jul, jul, strålande jul" och "O helga natt" i Jöbacks smakfulla stil, men också en försmak av hans kommande album med låten "Atlas". "Jag kommer hem igen till jul" är givetvis här med, men jag förstår inte klippet från filmen med samma namn på storbildsskärmen.

Till sist:

Nike Sellmars nya singel "Hung the moon" och Get up soul choirs "Revival song" under Jöbacks klädbyten var två oväntade och fina paket.