De gick vidare till final, låg som högst trea på singellistan och spenderade 26 veckor på Svensktoppen. Detta bidrog givetvis till att "1000 miles" rätt snabbt blev en självklar del av bandets live-framträdanden .
H.E.A.T. tog expresshissen till framgång och kändisskap men snart var smekmånaden över. Sångaren Kenny Leckremo försvann och ersattes rätt överraskande av Idol-vinnaren Erik Grönwall. Ett drag som i alla fall för två år sedan lätt kunde ses som ett sätt för båda sidor att klamra sig kvar vid den måhända falnande populariteten.
Det känns rätt konstigt att se bandet tre år efter sin popularitetsexplosion vara ute och slita hund på vägarna i en skåpbil och spela på mindre ställen trots att de har en fullvuxen och utmärkt skiva skiva, "Address the nation", i bagaget.
Arbetsviljan hos bandet är det i alla fall inget fel på trots att klockan har passerat ett på natten när de äntligen får kliva upp på scenen. De bjuder på sig själva och har inget emot att förgylla ett svensexefirande genom att ta upp den blivande maken på scenen och låta honom få spela gitarr i Kiss-låten "Lick it up".
Det är inte bara trevligt agerat av bandet utan även ett perfekt avbrott och möjlighet till en omstart för andra halvan av konserten vilket de förvaltar väl. Tunga och mörka "Downtown" och "In and out of trouble", vars saxofon i originalversionen byts ut mot ett smakfullt munspel, är två av höjdpunkterna under kvällen.
Bandet nöjer sig inte bara med att ställa sig på scenen och köra genom låtarna på autopilot, det finns också en känsla och vilja som är påtaglig och lyfter spelningen. "1000 miles" spelas givetvis, men den framstår snarast som en bagatell i jämförelse med låtarna från nya skivan.