Familjen
Värmekyrkan
Betyg: 2Frasen "It began in Hässleholm" loopas gång på gång innan festivalens sista akt i Värmekyrkan kliver på. För det var i Hässleholm som allting började för Johan T Karlsson. Han växte upp, skaffade sig ett musikhjärta och idag kallar han sig för Familjen när han står på scenen.
I en familj måste det inte finnas kärlek. Men någonstans bygget konceptet ändå på att det, åtminstone från början, är två personer som älskar varandra och som sedan växer ihop till en enhet. Men från Familjen på scenen är det ikväll snål utdelning på varma känslor. Han ställer sig långt bak på scenen, flyttar tillbaka mikrofonstativet, och väljer ofta att stå med sidan mot publiken.
Alla som har hört låten Det snurrar i min skalle vet att det inte går att stå stilla till den. Och en hel konsert med Familjen i en sliten gammal industrilokal måste ju bli episkt med gungande golv och armar i luften? Tyvärr blir det inte alls så. Johan T Karlsson håller kvar sin distans till publiken och hur peppade de på golvet ändå är på dans så sätter det aldrig riktigt igång.
Det är egentligen ganska märkligt. För Familjen gör liveversioner av sina egna låtar som på ett sätt är bättre än de på skiva (eller valfri streamingtjänst). Det är mer industriellt och beatsen blir tyngre på ett sätt som ger låtarna ett tydligare djup. Men Johan envisas med att vara i sin lilla bubbla på scenen och när det inte bjuds in så kan publiken heller inte ta del av allt det som händer på scenen.
Det blir därför tyvärr en ganska fattig musikupplevelse - trots Familjens kärlek till sina egna låtar.