KONSERT
CCCC
Jens Lundberg, bandoneon. Crusellkvintetten
Nina Sognell, tvärflöjt; Dan Larsson, klarinett; Andreas From, fagott; Katarina Andersson, valthorn; Bela Tarrodi, oboe
Spegelsalen, Konsert & Kongress, Linköping 1/3
Majoriteten av oss som med råge fyllde Spegelsalen på lördageftermiddagen hade förmodligen aldrig satt sin fot i Buenos Aires. Ändå räckte det att blunda för att vi skulle känna pulsen, höra ljuden, ja nästan förnimma doften av den argentinska storstaden. De tangotoner som flödade ur musikernas instrument skapade en svartvit kliché fylld av längtan, smärta och passionerad kärlek.
Bandoneonen är omvittnat svårspelad. Den ser ut som ett dragspel, men ger olika toner beroende på om man drar ut eller trycker ihop det och beter sig på det sättet som ett munspel. Instrumentet är inte så ljudstarkt och det märktes under konserten. Ibland hamnade Jens Lundbergs känsliga uttolkningar i skuggan av de mer högröstade blåsinstrumenten. Men för det mesta samsades de fint i de mollklingande melodierna som han själv hade arrangerat.
Programmet dominerades inte oväntat av kompositioner av den nya tangons (tango nuevo) mästare Astor Piazzolla (1921–1992). Vi fick höra både Sommaren och Hösten ur hans ”De fyra årstiderna” och den bitterljuva ”Adios Nonino”, avskedstangon som han skrev när hans pappa hade dött.
När Jens Lundberg tog en kort paus spelade de fem blåsarna brasilianaren Mirandas variationer på ett tema av sin landsman de Medeiros. Klangerna var mindre kärva än dem i tangon, men rytmerna drog iväg i både 11- och 5-takt. Sådant kräver en samspelad och lyhörd ensemble och Crusellkvintetten klarade sig galant.