Linköping har fått ännu en abonnemangserie. Tre kvällar med en timmes program utan paus, på ett lite tidigare klockslag. Publikmängden denna kväll var inte succéartad men tillräcklig för att visa att intresse finns och detta kan förmodligen växa. Ett bra initiativ. Dessutom fanns denna kväll en pedagogisk ambition som jag hoppas återkommer. Wagners operavärld introducerades levande och ledigt av en av de ledande experterna i landet; Stefan Johansson; operadramaturg, regissör, med mera.
Men först var det Beethoven. Också det dramarelaterad musik med Uvertyren till sorgespelet Coriolanus. Detta blev ingen opera, men Beethovens intresse för musikdramatik går att skönja i de musikaliska gesterna. Uvertyren är full av spänning och dramatik. Evan Rogisters tolkning tog också fasta på det med stor dynamik och kontrast i en livfull version.
Ur musiken till Tristan och Isolde hördes Förspel och Isoldes kärleksdöd. Inledningen med det berömda ”Tristanackordet” är ett bra exempel på Wagners nydanande som banade väg för en vidgad och alltmer upplöst harmonik mot slutet av seklet.
Samtidigt är det smäktande, vacker musik som fick ett balanserat men ändå känsloladdat framförande. Från Tristan är det ganska lång väg till Nibelungens Ring varifrån musik ur sista delen, Ragnarök spelades. Här har Wagners dröm om allkonstverket kommit till fullbordan. Nu var det ju ingen sång här, men det myllrande, storslagna och mäktiga framstod tydligt. Parat med dramatisk nerv och tyngd, särskilt i det sorgfulla slutpartiet med Siegfrieds död.