Hon har en nästan tio år lång karriär som September bakom sig. En karriär kantad med hits och framgångar, både i Sverige och utomlands. Kanske är den karriären inte helt över ännu. Kanske kommer lusten att göra klubbmusik tillbaka. Men just nu är den på paus. Nu är hon bara Petra. Petra Marklund, från Stockholm som med själen blottad och sångrösten direktkopplad till ett bultande hjärta vill dela med sig av upplevelser och livserfarenheter. Sluta dansa. Sitt ner och lyssna!
Sitter gör vi. En halvfylld Crusellhall. Lyssnande och tysta.
Det finns en koncentration som Petra Marklund och hennes fyra killar och en kvinna starka band tar till vara. De bygger låtarna på inneboende dramatik och på spänningen i lokalen. Ibland blir det kanske väl svulstigt. Det blir stadiumpop, utan stadium. Det ekar av Coldplay och Kent. Bättre blir det i de intimare sångerna. Petra Marklund är en uttrycksfull sångerska, som aldrig glömmer bort att sätta melodierna i centrum.
Hon har bara en skiva i eget namn att hämta låtar ifrån och det begränsar. Men två av de covers som gjorde henne folkkär i tv-programmet ”Så mycket bättre” får också plats. Eldkvarns ”Kärlekens tunga” och Tomas Di Levas ”Vem ska jag tro på?” levereras i oklanderliga versioner.
Mindre känd är hennes version av Ratatas ”Himlen” som nyligen släpptes på en hyllningsskiva till Mauro Scocco och som passar Petra Marklunds sorgdoppade stämma alldeles utmärkt. Den blir kvällens känslomässiga höjdpunkt ihop med ”Revoltösen” en låt om Petra Marklunds kringflackande popstjärneliv. Ett popstjärneliv som nu alltså fått en ny skepnad. Och fortsätter Petra Marklund att utveckla och bygga på det hon visade på Linköpingspubliken på torsdagskvällen. Då blir det många år till av turnerande att skriva om i låtar framöver.